Upptäck vår

Historia

Eketorp III
1170-1240

Oroligheter i omvärlden och kampen om kungakronan i Sverige är kanske orsakerna bakom varför fyra borgar på Öland åter tas i bruk under 1100-talet. En av dem är Eketorps borg.

Eketorp III är som en medeltida stad i miniatyr med hus, trånga gator och gränder, brunn, torg och en stadsmur. Allt samlat inom 5000 m2.

De arkeologiska fynden plus att man bara funnit en enda eldstad, avslöjar att borgen inte längre är en försvarsborg som bebos av ölänningarna från trakten, utan en militärförläggning, en garnison, med beridna soldater från en mäktig ätt. I denna lilla trånga stad, med närmare 150 hus, lever soldater vissa med sina familjer mellan ca 1170-1240. 

Perioden mellan Eketorp II och Eketorp III
Runt 650 flyttar invånarna ut ur borgen. Orsaken vet man inte. Det har troligen att göra med västroms fall 476. Möjligheten att ha fortsatt tjänst i- och handel med den västromerska armen försvann därmed.  Detta medförde i sin tur att guldet slutade komma till Öland. Helt klart är att behovet skydda sig bakom murar inte längre finns.

Men borgen stod inte helt tom under de 500 åren innan borgen återanvändes. Tre nästan hela människoskelett och hundratals spridda skelettdelar vittnar om att ett flertal personer under denna tid av borgens historia blivit ihjälslagna på borgområdet och invid ringmuren. Det är inte troligt att dessa människor som lämnats kvar döda skulle ha varit traktens egna folk. Troligen är det inkräktare som, efter att ha blivit ihjälslagna, lämnats kvar på platsen avskräckande syfte.

Återuppbyggnaden
När man på mitten av 1100-talet åter flyttade in i borgen ligger Eketorp II i ruiner och borgmuren är ganska förfallen. På åtskilliga ställen reparerar man muren och den norra och östra porten sätts igen, eftersom portar är dåligt ur försvarssynpunkt. 

Tack vare analys av det stora antalet fynd som kan vi med säkerhet säga att Eketorp III var en militär garnison med beridna soldater. Eftersom Eketorp nu var en militäranläggning, vill man ha så få portar som möjligt, eftersom portar är en svag punkt. All trafik till och från borgen fick nu gå genom den södra porten, vars försvar ytterligare förstärktes genom kraftig porttorn på insidan.  Portgången förlängs med två ingående fundament så att den blir en ca 11 meter lång tunnel bildas  och avslutas med en tung slagport av trä. 

Planlösning
För att kunna anlägga en ny bebyggelse inne i borgen jämnades resterna av järnåldershusen med marken och här och var gräver man sig in i rasmassorna vid ringmuren för att få en plan grund att bygga de nya husen på. Man ser tydligt markskillnaden vid järnåldersbostaden inne i borgen idag.

Den nya bebyggelsen skiljde sig kraftigt från den tidigare. Det gamla mittkvarteret där museet är idag,  togs bort och blev till ett öppet torg.

I stället för bygga hus med väggar av sten som tidigare byggs husen nu i trä, i så kallad skiftesverksteknik. Bild I skiftesverkshus är det väggarna som bär upp taket och inte en stolpkonstruktion som användes förr.  Jämförande bilder

Skiftesverk
Byggnadsprincipen med skiftesverk är stående stolpar med inhuggna rännor, i vilka det träs liggande plank.  Huset vilar på så kallade ”stensyllar” av lagda stenar.  Husen byggdes i många gånger på de gamla husmurarna från Eketorp II, vilket gör att den medeltida bebyggelsen också kom att ligga i ett radiellt mönster från ringmuren. Det var bara syllstenarna och kalkstensgolven arkeologerna hittade vid utgrävningen. Tack vare existerande skiftesverkshus på Öland var det rätt enkelt för arkeologerna att få en bild av hur bebyggelsen i det medeltida Eketorp såg ut.  Dock var det svårt att vid utgrävningen att bestämma vad de olika husen använts till.

I vissa delar av borgen var flera hus sammanbyggda med varandra, på samma sätt som i vissa öländska radbyarna än idag. Husen är som stora byggsatser som rätt enkelt kunde monteras ner och flyttas vid behov. Någon invånarna i borgen kanske gjorde när de i mitten av 1200-talet flyttade från borgen. 

På Eketorp III fanns det ca 150 (!) hus legat rad i rad med trånga gränder mellan sig. Husen fördelade på bostadshus, verkstäder, förråd, fähus. Att jämföra med Eketorp II, då det (bara) fanns 53 hus. 

Rädslan för eld
Eftersom alla husen nu var helt i trä, var men jätteförsiktig med eld. Det fanns få eldstäder inne i borgen, inte ens i bostadshusen.  De eldfarliga verksamheterna som smedjor och verkstäder placerades mellan de två ringmurarna, där arkeologerna har hittat fyra husgrunder efter smedjor/verkstäder.

En stor härd återfanns i ett hus intill brunnen. Den var troligen varit en typ av centralkök, för borgens invånare.  Från detta hus ledde en stenskodd avloppsränna ut genom den smala östra porten, ut i mossen

Hur levde man?
De ca 20 000 föremål har gjorts under utgrävningarna som härrör från Eketorp III, ger en relativt allsidig bild av invånarnas liv och ekonomi. Fynden från Eketorp II visar ett typiskt bondesamhälle medan fynden från Eketorp III visar ett mer varierat samhälle. Fynd från åkerbruk, bostadsskötsel och fiske har man hittat men det verkar som det ekonomiska överskottet nu mer kom från hantverk och handel. Metallhantverk är inte bara av lokal betydelse utan verkar ha ingått i den handel som bedrivits med andra. En mängd olika varor har importerats som västeuropeisk keramik, finare metallhantversprodukter, som smycken, hästutrustning av hög klass, vapen och rustningsdetaljer. Inte minst har metallråvaran importerats, precis som salt. Antalet militära fynd är relativt stort och upprustningen av försvarsanläggningen visar att man varit tvungna att skydda sig och sina ägodelar.

På fritiden har man lekt och spelat vilket fynd av bl.a. tärningar, spelpjäser och benflöjter visat.

Korståg 

Vid Ottenby på sydligaste Öland låg på medeltiden en gård kallad Sveaboda. Det är den första av Ölands byar som nämns i skrift.

Enligt vissa forskare bestod godset ”Svea bod” eller ”Sveaboda” av flera egendomar där byn Svibo, ett par kilometer väster om Eketorps borg,  var en del. Kärnan i godset ska ha varit Svibo äng i Ås socken, som var en av det gamla Svearikets förvaltningsgårdar, inrättad under slutet av vikingatiden till underhåll av jarlen såsom anförare av ledungsflottan. Jarlen Birger Brosa är den förste namngivne ägaren till gården.

Slutet

Oroligheterna upphörde och i samband med att handel koncentrerade till större och färre orter och att skeppen blev med djupgående flyttas handeln successivt till Kalmar och Eketorps borg övergavs åter.